fina ord

Jag blir lika glad varje gång ja läser dessa ord som syster skrev en gång till mig:

Karolinas ord: 


Jag kommer ihåg den dagen då du åkte till Thailand. Nu förstår jag meningen med orden "man vet vad man har när det inte finns hos en". Jag liksom inbillade mig att du åkte för att inte komma tillbaka. Jag vet, att det låter hemskt, men det skulle vara min värsta mardröm. Och du fick resa iväg, komma till något. Jag stannade kvar här, kröp ner i ditt varma täcke och grät. Följde mina vardagliga omedvetna rutiner. Slog på datorn och fångades direkt av din bakrundsbild och - Jag älskar dig syrran, över hela skärmen. De sista orden jag minns att jag sa innan jag släppte din hand för att säga adjö. Jag var rädd för att det skulle hända igen, att jag inte hann säga adjö, att jag skulle få pussa en försvunnen kind. Men tack och lov så fick jag gråta över att se dig två månader senare. Jag vet, att detta kan låta löjligt, men den psykiska påfrestning som trycke över mitt bröst var svårfrånkomlig. Den känsla som jag upplevde för fem år sedan, att se någon flyga iväg, bort från mig är ännu obearbetad.





Får varje gång tårar i ögonen när ja läser detta för det är så starka minnen, för ja minns när vi stog på mitt rum o krama varandra , en resa 2 månader är ju inget, men hade ändå vatt oroligt där då...
O sen när jag kom hem, o vi mötte upp till dig på pizzerian, du bara grät o ja börja gråta!!
Starka minnen det där!